lite mera av allt!

tjo för mig vad jag är bra på att hitta billiga saker!
hade nyss köpt en tv, tvbänk (till barnens rum) och 2 dvd hyllor för 180 kr, sammanlagt!!
det är visseerligen en dvdspelare på tvn, men som inte riktigt funkar, men tvn fungerar och sen ska vi gör ett försök med att rengöra dvd spelaren.
Vi hade nått liknande problem med våran dvd spelare när Alfons vart liten och det visade sig att han hade stoppat in en massa kort i dvdn, och sen när jag plockat bort dom, ja då vart det en marmelad macka istället.
Men med lite rengörning och sånt, så funkade den igen, och funkar ännu faktiskt.
så vi får väl se helt enkelt.
 
Ni vet ju att jag har en hund som heter Mymmlan.
 
 
Hon blir hela 11 år i år och är numera en gammal tant med lite värk i höfterna.
och det svider så otroligt i mitt hjärta när jag tittar på henne, för det är nog inte många månader som jag får behålla henne till....
Lilla äckliga mys Mymmlan...
Köpte henne när jag jobbade i ett travstall nere i smålands skogar och hon har hängt med sedan dess.
Hon fanns där innan jag och sambon blev ett par, och innan alla barnen kom till oss.
älskade lilla äckelhund!
äckelhund av den anledningen att hon har en förkärlek till att rulla sig i bajs och att äta bajs, ju äckligare skit desto bättre, sen älskar hon att ta katternas möss och ligga och dra av huden på dom och äta...mysigt va?!?!
 

Iallafall, jag följer en blogg som en vän till mig skriver om sin hund Exxa och deras liv tillsammans.
Exxa drabbades av det värsta man kan tänka sig, nämligen CANCER!!
Nu vann de tillsammans över sjukdomen och exxa är förtillfället frisk (om än inte friskförklarad, men blir inte det efter cancer, då den kan komma tillbaka när som helst)
Och det får mig att tänka på att man ska ta tillvara på alla stunder man har och får tillsammans, för rätt som det är, så händer det nått oförutsett som gör att man helst plötsligt blir medveten om att livet är skört och kort...
Det som gör mig så tacksam är att jag har fått ha Mymmlan i snart 11 år och det är nu det sista året, som hon blivit gammal och har lite värk.
Innan dess har hon vart kärnfrisk och glad.
 
Så sensomoralen blir väl av allt mitt svammlande, är att vi ska ta hand om varandra,
leva dagen som om den var den sista och
inte haka upp oss på små saker, för man vet aldrig när det kan vara för sent.
Och då önskar man att man kastade den där sista pinnen,
kramade barnet en extra gång,
talade om en extra gång för någon hur mycket den betyder för en,
"I just called to say I love u",
och kanske helt enkelt sträckte ut en hjälpande hand till en förbi passerande.

För om vi alla tar hand om varandra, ser till att vi alla mår bra,
oavsett kön, hudfärg eller liknande,
tror ni inte då att vi kan få världen att bli en bättre plats för våra barn och barnbarn att växa upp i?
 
Namaste!

 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Zarah

Så sant! <3

2013-01-04 @ 15:52:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0