marias värld...

Eftersom jag just nu är superbesviken och allmänt nere, så orkar jag inte sitta på msn och förklara för alla människor... så jag gör det här...

Vaknade imorse vid halv 7 och kände att jag hade ont i höfterna.
vände och vred lite på mig och funderade på om det vart höfterna eller värkar.
upptäckte ganska snabbt att det vart svaga svaga värkar och jag låg där i mörkret och myste och slappnade av och lyssnade på Sascha och Alfons som låg och sov.

Sen vaknade Alfons vid halv 8 och ville gå upp.
Jag följde med upp och värkarna forsatte. de blev starkare och kom lite mer regelbundet.
Satt nere och kikade på Tv en stund med Alfons, och sen hörde jag Loke och då plockade jag ner honom med från andra våning. och sen fick grabbarna frukost.

Väckte Sascha vid halv 9 och berättade att det förmodligen vart på G.
Vi går ner i köket och äter frukost.
sen åker han till Järpen och hämtar medicin till Loke...
Loke är förstoppad =/ men det håller på att bli bättre så det är ingen fara =)

Sen när Sascha kommer hem hade jag redan ringt förlossningen och vi vart välkommna in.
Hade då värkar med ca 5 min mellan rum och de vart ganska kraftiga...
lixom spetsiga om ni är med hur jag menar. (tycker att sammandragningar är mer runda)

kommer in på förlossningen och blir visad till ett rum där jag får lämna kisseprov och sen blir jag kopplad till CTG maskinen och de mäter värkarna och bebisens hjärtljud.

Ligger väl nån timme kanske och sen kommer Barnmorskan in igen och ser att värkarna är fina och regelbundna och sen kollar de hur öppen jag är...
nån cm är kvar av livmodertappen och jag är öppen 1 cm!!
1 cm!!! det måste vara ett skämt!!
känner mig lite besviken men vad ska man göra.
Vi blir utskickade att gå en runda på stan och vi går.

Är ute en stund och går på stan, går bla till resebyrån och hämtar lite kataloger.

Går tillbaka till sjukhuset, fikar...värkarna stannar...helt!!!

jag blir superbesviken och börjar sura (såklart..det är ju mig vi pratar om)

vi går tillbaka till bilen och åker en snabbis till Jula för att hämta saschas födelsedags present
(han fyller ju år den 31 oktober) och sen åker vi mot sjukhuset igen...
upptäcker då att värkarna börjar igen...svaga svaga svaga men de finns där...

ber sascha köra en x-tra sväng och vi kör lite runt i östersund...
värkarna blir inte starkare så vi åker tillbaka till sjukhuset och går upp på förlossningen.

Blir kollad igen om det har hänt nått... och det har det ju såklart inte gjort... fortfarande bara EN CENTIMETER!!
(måste vara ett skämt...1 cm är man väl jämt öppen...skit oxå)

får åka hem och jag känner mig superbesviken då det verkligen vart riktiga värkar jag kände och nu är allt slut.

Åker hem, jag lägger mig i sängen och gråter en skvätt... gravid och besviken är ingen bra combo.

Vaknar sen vid 17 och känner att de svaga värkarna finns kvar.
somnar om och går upp vid 18 för att äta kvällsmat och visa mig lite för mina andra två barn.

värkarna har börjat komma igen, men jag vågar inte hoppas på nått... det stannar väl av om en stund igen...

så det vart min dag... kul va?? =/

så nu skall jag fortsätta kolla på tv och hoppas att det antingen blir rejäla regelbundna värkar eller stannar av helt. för detta är rent ut sagt överjävligt.
jag känner att det är på riktigt men inte tillräckligt för att jag vill åka in och kolla nått och riskera att bli hemskickad igen.

Ni som läser bloggen och fått minst 3 barn...hur vart 3:dje förlossningen för er?
började den någerlunda som de andra två eller vart den mera "lurig"?

*puss*