marias värld...

jag har ju som sagt haft en del olika bloggar genom åren men aldrig trivts med någon så bra som denna.

så jag tror att jag, om än för ett ögonblick, kommer tillbaka till denna.

här är en länk från en blogg jag hade ett tag, lite bilder från semestern b.la.

 

ja, som alla nu förmodligen vet, så är jag ju inte trebarns mamma längre!

jag var det ju när jag sist skrev på denna bloggen.

men har nu blivit 4 barns mamma.

eller inte nu... det var ganska exkat 10 månader sedan som jag fick en liten Grim Ragnar Valentin Wiefel.

en liten knubbig sälunge på exkat 4000g och 53 cm lång.

det står 54 cm i hans födelseprotokoll. men då drog hon ut honom rejält på pappret när hon mätte honom,så nej, han är 53 cm. ser iallafall ut så på filmen vi har från vägningen och mätningen.

 

och för alla andra som undrar, hur många barn ska de egentligen ha?

jo, vi är helt nöjda med våra 4, och har inga som helst planer på att skaffa flera barn, MEN om vi väljer att ha 100 barn, så är det faktiskt inte erat problem eller eran grej att lägga sig i.

Varken jag eller sambon lever på bidrag (annat än att vi får föräldrapenning som alla andra)

så, nej jag vill inte ha en massa korkade inlägg där nån frågar om vi ska befolka jorden själva, etc etc.

 

iallafall....

nu har jag datorn i knäet och ska försöka motivera mig till att ta fram min lilla dator med....

det kan dock bli svårare men jag ska faktiskt försöka.

och sen ska jag även i ett svagt moment försöka fjäska mig till en större laptop,

fast det kommer dock att bli svårt att få en.... men men vi får se helt enkelt.

 

hästfronten då ja:

ja, Nova sålde jag och sen kom hon tillbaka för att ägaren hade tidsbrist eller vad det var, och sen såldes hon igen, till vad jag trodde var ett permanent hem, fick dock ingen riktig förklaring till varför det inte inte fungerade och sen såldes hon vidare igen till en annan tjej. och där har jag inte hört nått. men jag tror det går bra.

Chaplin såldes till umeå, till en kanon hem, men tyvärr visades det sig att han hade lösa benbitar i haserna och fick därmed avlivas... tragiskt!!

sen gick det väl några år och nu har jag en alldelles liten söt nordsvensk på 5 år som heter Indra.

Och hur det går där, ja det får tiden utvisa..

 

..