marias värld...

Ibland undrar jag vart världen är på väg.
Saker man läser i tidningen, på nätet, utskick m.m
varför är egentligen allt så mörkt, svart och dystert?
finns det inget kul att skriva om?
varför känns det alltid som om folk är så himla missnöjda och gnälliga hela tiden?
(ha ha ha...ironiskt va? här gnäller jag om att folk gnäller...)

Om man är så missnöjd med sitt liv, varför försöker man inte att ändra det?
sträva efter något bättre?
sträva efter det där perfekta, som är perfekt just för en själv och för ens familj?

hela tiden hör man hur folk gnäller....
"mäh,  jag är så himla less på min man/mitt jobb/mitt hus/ mina kläder/ min vikt/mitt hår" osv i all oändlighet...

Varför inte sträva efter att bli bättre? att göra bättre?
att komma till en punkt där man faktiskt mår bra och trivs med sig själv och livet?

kanske är det därför som många uppfattar mig som rastlös och virrig, jag strävar hela tiden efter att trivas,
efter att må bra, efter att känna att "YES! fy fan vad bra!!"

Jag vill inte nöja mig med, nja okej det är VÄL bra...

nä nä nä... jag vill ha allt eller inget... så jobbig är jag...

och upptäcker jag att det är nått som inte passar mig eller min familj och att vi är missnöjda över nått...
ja då gör jag allt som jag kan för att vi alla ska trivas.... och nej, jag curlar inte...
det är inte så att jag springer före och bara fixar allt så att alla ska trivas... nej vill man trivas får man ta sitt eget ansvar... och ungarna vet detta
och så klart sambon med, men han är ju vuxen och får ansvara för sig själv...så han räknas lixom inte in på samma sätt...missförstå mig rätt...han lycka betyder mycket för mig, men precis som han inte är nån tankeläsare så ansvarar han för att tala för sig och säga vad han tycker, precis som jag ansvarar för att tala om vad jag tycker...

Även barnen ansvarar till viss del över sin egna lycka, jag är ingen förälder som bestämmer vad barnen ska tycka, oavsett om det gäller mat, leksaker, kläder eller nått liknande.
Man måste tex inte äta upp allt på tallriken...för jag kan ju inte bestämma när de är mätta eller hungriga, det får de ansvara för själva.
(dock är jag sådan och säger att de ska smaka på allt som läggs på tallriken, och jag har inga kräsna barn, som jag själv var som liten...fast det är ju en annan historia..)

Ja, nu har jag nog förvirrat er färdigt....

*puss*


gillade ni inlägget??
glöm då inte att trycka på "gilla" knappen här nedan!