när man saknar...
när man saknar någon är det som om hjärtat slitits ut ur bröstet på en....
det river och man får svårt att andas....
det känns tomt och man vet inte riktigt hur man ska göra för att fylla det igen....
Sarah, finaste Sarah, vi hade inte träffats på hela 8 år,
men meningen var att när vi nu började befinna oss neråt landet igen så skulle vi ses....
vi pratade ytterst sällan på telefon men vi ville båda behålla kontakten....
min rastlöshet och att jag flyttade ofta gjorde att vi gled ifrån varandra....
men jag har alltid tänkt på henne och saknat henne, och de får gånger vi hördes av vart allt som förut,
vi kunde prata om allt och vi saknade varandra.
Jag träffade Sarah på gymnasiet, en tuff brud med skinn på näsan som visste vad hon ville. Ingen man satte sig på direkt. Men oj en sådan underbar varm och härlig människa, hon gav mig en massa självförtroende och en underbar vänskap....
och nu är hon borta....
jag saknar henne så himla mycket, för att jag vet att jag aldrig kommer att få prata med henne igen, eller att få mail eller nått....
den dagen det är dags för mig att komma över till andra sidan, då hoppas jag att hon finns där, så som att jag hoppas att min pappa finns där....
jag måste tro att det finns nått mer, annars skulle saknaden och tomheten bli överväldigande....
det river och man får svårt att andas....
det känns tomt och man vet inte riktigt hur man ska göra för att fylla det igen....
Sarah, finaste Sarah, vi hade inte träffats på hela 8 år,
men meningen var att när vi nu började befinna oss neråt landet igen så skulle vi ses....
vi pratade ytterst sällan på telefon men vi ville båda behålla kontakten....
min rastlöshet och att jag flyttade ofta gjorde att vi gled ifrån varandra....
men jag har alltid tänkt på henne och saknat henne, och de får gånger vi hördes av vart allt som förut,
vi kunde prata om allt och vi saknade varandra.
Jag träffade Sarah på gymnasiet, en tuff brud med skinn på näsan som visste vad hon ville. Ingen man satte sig på direkt. Men oj en sådan underbar varm och härlig människa, hon gav mig en massa självförtroende och en underbar vänskap....
och nu är hon borta....
jag saknar henne så himla mycket, för att jag vet att jag aldrig kommer att få prata med henne igen, eller att få mail eller nått....
den dagen det är dags för mig att komma över till andra sidan, då hoppas jag att hon finns där, så som att jag hoppas att min pappa finns där....
jag måste tro att det finns nått mer, annars skulle saknaden och tomheten bli överväldigande....
Vi ses i Nangijala, Sarah!
Kommentarer
Trackback
