marias värld...

Dag 03 - mina föräldrar

ja detta kan bli spännande....

Jag har som alla andra (eller nästan alla andra) en mamma och en pappa, annars skulle jag inte finnas.

Min mamma är ett hopplöst fall som jag sällan eller numera aldrig träffar.
Hon är narkoman ut i fingertopparna och bor på diverse ställen, ibland har hon bott i en bil och ibland i lägenhet, beroende på tillfälle, kille och pengar.

Hon lämna min pappa när jag vart liten och efter det har jag bara haft en sporadisk kontakt med henne. och i dags läget så träffar eller pratar jag inte med henne alls.
och ska jag vara ärlig, så saknade jag henne otroligt mycket när jag var liten, saknade att ha en mamma som älskade mig över allt annat och som var min mamma.
men i dagsläget så klarar jag mig utan henne. och känner därför att jag är en ganska bra mamma då jag vet precis hur man INTE ska göra.

Min pappa....min älskade pappa....
Han finns inte längre bland oss. Han valde att avsluta sitt liv den 3 augusti 2007.
detta blev en av de mörkaste dagarna i mitt liv.

Min pappa, han tog hand om mig och min bror så gott han kunde.
Han gjorde kanske inte alltid rätt men han älskade oss och han försökte.
Jag ser på bilderna när jag var liten och där skrattar han och ser lycklig ut.
Han hade inte haft någon lätt uppväxt och jag kan förstå att sådant sätter sina spår....
för samma saker har jag upplevt.

Min pappa är varken min förebild eller idol, han är bara min pappa.
En sådan pappa som man kan prata med, som finns där när man behöver honom.

Jag var så arg på honom att han lämnade mig ensam kvar, att han lämnade sina barnbarn och min lillasyster.
Att han lämnade oss alla.
Men nu efter ett par år kan jag känna att jag förlåter honom och att jag bara känner sorg och saknad.
Min pappa var allt jag hade....

Min pappa och jag