ja, vad ska man skriva för rubrik i dag då?
skulle vart och ätit pizza med barnen idag...
men de i mörsil tar inte kort...
så då åkte vi vidare till järpen och gatuköket där.
Ungarna fick köttbullstallrik
(eftersom Alfons fick bestämma och Loke ska ju såklart ha samma sak)
och jag käkade grönsaker i pitabröd med pommes....
men eftersom jag är en kräkmaskin som spyr för allt,
så kunde jag bara äta typ 5 pommes och en tugga på den supergoda pitabrödsgrönsaksgrejen,
När skall illamåendet gå över?
kunde knappt ta mig ur soffan idag, för så fort jag rörde mig så kräktes jag
(hi hi hi, ja jag vet, är det inte underbart med sådan information??)
så jag ringde Sascha och storlipade i telefon och ville att han skulle komma hem.
det är lixom så perfekt när han är hemma. då kan han styra upp allt när jag ligger och tillber porslinsguden...
men men han kommer på lördag så det är BARA en massa dagar kvar *suck*
iallafall...idag när jag och ungarna satt där på gatuköket och åt,
och Alfons pratade på som bara den och Loke hade lingonsylt över hela sig
(nej, jag lär mig aldrig att Loke inte ska äta kladdigt ute...men han älskar det, så det blir mitt försvar)
så kom jag helt plötsligt på att tänka på en gång när jag och min lillebror Johan och våran pappa var på gatuköket i fritsla och åt kebad tallrik.
Tror att johan åt köttbullstallrik och jag och pappa kebabtallrik...
anyway, minns att vi satt där och åt och hade hur mysigt som helst...
hur gammal kan jag ha vart då? ingen aning, kanske 10 år eller så.
och jag fick en sådan otrolig längtan efter att sitta där i fritsla med pappa och johan och bara äta kebabtallrik och bara ha hur mysigt som helst.
Inget tjat eller bråk, bara en härlig liten familj som satt och åt mat.
Vad 17 vad det som gick fel egentligen?
jag menar vad hände på vägen från det att jag var 10 fram till att pappa dog 2007?
varför sa han inget? varför? varför? varför?
det går inte en dag då jag inte tänker på honom,
och jag saknar honom så otroligt mycket att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.
det var...ÄR...ju ändå min pappa!!
kunde han inte ha stannat kvar?
dagligen så funderar jag på vad 17 som hände?
vad som gjorde att han inte sa nått till nån om hur han mådde...
fast jag har också vart i det svarta hålet och vänt....
men jag tog kontakt med proffs hjälp....
varför kunde inte han också gjort det?
det finns ju hjälp att få!!!
Nu är det 2 år i augusti sen han lämnade oss.....
hur kan tiden ha gått så fort?
när ska det börja kännas lättare???
