marias värld...

when people say that I live in my own world, I get so surprised that I almost fell off my unicorn...

vackraste låt texten...

Genom rosengården
med de silverpopplar
går jag med min fader, håller hårt hans hand
och från det högsta trädet
hör jag en ensam fågel
sjunga om det grymma, landet utanför
och mitt hjärta darrar när min faders röst jag hör
Mio, min Mio

Över rosengården
börjar det att skymma
och jag ser min fågel
svinga sig mot skyn
på sina breda vingar
flyger den rakt mot himmlen

Flyger mot det svarta, landet utanför
och mitt hjärta darrar, när min faders röst jag hör
Mio, min Mio
Mio, min Mio

Blir det lättare nångång?
När ska jag sluta sakna min pappa?
När ska jag bli bra och komma bort från gränsen till att bryta ihop?
Varför finns han inte kvar?
Jag saknar honom
Jag saknar honom mer än vad jag någonsin trodde var möjligt
Ibland vill jag följa honom
Men då tittar jag på mina barn
och då kämpar jag ytterligare en dag, en vecka, en månad
och snart ett år....

Kommenterar tillbaka här:

Dina egna barn är rätt så söta dom med du!!

Alla bebisar är väl söta :) Även dom som faktiskt är fula...haha.

Tack så mkt för kommentaren. Titta o njut :P

Vet du, jag kom på mig själv med att undra om han (min pappa) skulle bli ledsen om jag slutar komma ihåg. För en del minnen (detaljer, som hur hans händer såg ut, hur hans röst lät osv) börjar blekna. Jag vill inte glömma bort min pappa, han har ju ändå funnits (men varit borta i snart 10 år!). Det är trist att han inte fick se barnen, för det tror jag han hade velat. Svaret på din fråga är ändå - Ja, man lär sig leva med sorgen. Men minnena du har kvar kan ingen ta ifrån dig! Kram Anna