marias värld...

Kom på att alla som läser blogg har fått veta det mesta om mig och min familj.
och sen kom jag på att här på bloggen har jag inte berättat om förlossningarna.
och det kan ju vara "kul" att läsa ;)

Här är Alfons´s förlossning:
Hans BF var den 11 april men han valde att stanna ytterligare ett tag i magen.
Förlossningen: 20/4-05
Vaknar vid 10 på morgonen och känner lite "smärta" i magen men tänker att det bara är för värkar,
så jag säger inget till sascha.
Vid 11.30 frågar sascha om han kan åka till tobias en stund för vi har inget kaffe hemma,
självklart säger jag, det blir nog ingen bebis idag heller.
Han pussar mig och sen åker han.
Vid 12.00 känner jag hur det "hugger" till i magen och jag känner mig fruktansvärt illamående,
kållar klockan, nu är det 2 min mellan kramperna i magen och det känns som om jag ska explodera.
ringer Förlossningen men de säger åt mig att jag ska avvakta och kanske ta en dusch eller ett bad.
Lägger på luren och känner mig lite nervös eftersom sascha inte är hemma,
men vill inte ringa och säga nått,
om det skulle vara falsk alarm.
går och tar en dusch.
Duschar kanske 10 min innan jag upptäcker att det inte hjälper utan att det gör lika j*vla ont.
 Ringer förlossningen igen och de säger att jag ska komma in.
 Lägger på luren och springer och spyr,
kan inte sluta kräkas,
ringer sascha mellan kräkningarna och säger åt honom att komma hem så att vi kan åka till förlossningen.
sascha låter nervös och skyndar sig hem. 10 min senare är han hemma från tobias,
det tar i vanligaste fall minst 20 min från tobias hem,
så fort körde han.
Kl 15.00 är vi inne på förlossningen.
Får täffa världens mysigaste undersköterska,
lägger mig på sängen och får byta om till en lustig vit förlossnings rock.
de mäter "värk"kurvan och ser att mina värkar kommer tätt, tätt.
 Är öppen 1,5 cm, hoppades att det skulle vara mer eftersom det gör så ont.
får bada, hjälper en stund. sascha hjälper till med handduschen,
smärtan börjar bli för stark, sascha får inte lämna mig en sekund,
undersköterskan kommer in och frågan om vi ska prova med massage eftersom jag är sprut rädd,
men jag skakar på huvudet.
Hon frågar om jag vill ha rygg bedövning och jag nickar.
tänker att det kan ju inte vara värre än det här.
kliver upp ur badet och får hjälp att ta mig tillbaka till förlossnings rummet.
sitter på sängen och det gör så ont att jag bara skriker rätt ut,
sascha kramar mig och säger att jag är duktig och att det snart är över,
jag gråter och skriker om vart annat men ber samtidigt barnmorskan och undersköterskan om ursäkt för att jag är så "jobbig", men de bara ler och säger att jag är jätte duktig.
äntligen kommer narkos läkaren och ska ge mig bedövningen,
han börjar förklara hur han ska sätta den och vad han gör men upptäcker ganska så snabbt att det är nog bäst att inte göra det eftersom jag gråter som en galning.
Han berättar istället hur det ska kännas och det känns bättre, kan sluta gråta.
När bedövningen är satt och den börjar verka känner jag hur avslappnad jag blir och jag kan äntligen andas.
ligger på sängen och slappnar av,
kl är nu 18.30 och jag har haft värkar med 2 minuters mellan rum sen kl 13 så det är skönt att få vila lite.
är nu öppen 4 cm.
Sascha går ut och röker och ringer lite för att berätta att nu är det på gång.
Sascha kommer in igen och vi skrattar och pratar,
eftersom jag inte längre känner värkarna men på monitorn ser vi att de är i full gång.
Kl 21.30 byter de barnmorska och undersköterska och vi får 2 nya som också är jätte trevliga och ur mysiga.
Vid 22.30 är jag öppen helt och jag får värkstimulerande dropp samt att epiduralen kopplas bort.
Krystvärkarna kommer och jag tar i,
känner hur huvudet är på väg ner,
och det trycker på överallt,
och kl 23.23 är helt plötsligt våran underbara son ute och läggs på min mage.
Smärtan byts ut till glädje och jag gråter igen för att han är så himla fin.
En liten Alfons blev det och sascha pussar både på mig och alfons och är gråtfärdig han med.
Lite kort tas och alfons vänder bort huvudet från det ljusa blixtrandet och letar efter bröstet.
Ammar lite och sen är det dags för dusch,
går och duschar och känner mig mörbultat med jätte lycklig.
barnmorskan badar Alfons och sascha tittar på,
sen får han ta på alfons den första blöjan och de första kläderna.
sen går vi över till BB och jag lägger mig i sängen med alfons och sascha ska åka hem,
vi har ju alla djuren.
När sascha åkt börjar jag gråta igen, inte för att jag är ledsen utanför att vi har fått världens finaste lille kille.
Sascha ringer när han kommit hem och han säger att han älskar oss och att han kommer imorgon.
Alfons vägde 4205 g och var 53 cm lång.



-----------------------------------------------------------------------------------------------

Här kommer Lokes förlossning:
BF för Loke var den 12/12, men han föddes dagen innan asså den 11/12
Vaknar kl 3 på natten den 11/12 av att jag tänker: shit, nu går vattnet.
Hinner till toa och där går vattnet.
sitter och flinar för mig själv och tänker att nu är bebisen snart här =)
Går och ringer förlossningen och de säger att så länge värkarna inte börjat så är det ingen fara.
De sa att jag skulle gå och lägga mig och hade värkarna inte ha börjat skulle jag ringa dem igen vid 7.30 på morgonen.
Okej, tänkte jag, det gör ju inte ont, så jag lägger mig nog och sover en stund.
Gick upp i sängen igen och lade mig, låg väl en 30 min eller så innan jag känner den välkända värk känslan som lixom började krypande. Jag kände att värkarna började men det gjorde inte så ont så jag blev mest glad.
Går upp ur sängen och ner till första våning och försöker få tag på svärföräldrarnas telefon nummer så att de kan komma och passa alfons om det skulle bli bråttom in till förlossningen.
Hittar inte nr, så jag får gå upp och väcka Sascha.
Han studsar yrvaken ur sängen och är halvvägs ut till bilen (skämt å sido, han fick lite panik och trodde att ungen skulle födas nu med en gång),
jag skrattade lite åt honom och sa att han kunde lugna ner sig och ge mig nr till svärföräldrarna så att de kunde komma och passa Alfons.
Vi ringer svärföräldrarna och de är helt i chock och säger ja vi kommer slänger på luren och ca 40 min senare är de på plats,
Varför ska folk alltid få panik när man säger att snart är det dags att bebisen kommer, kan ni komma?
ja ja iallfall....
Jag och Sascha går ner till köket medans vi väntar på svärföräldrarna.
Värkarna börjar bli lite starkare men det gör inte riktigt ont.
Känner iallafall att jag börjar få svårt att sitta.
så jag står och håller mig i rörelse.
När klockan är runt 6 på morgonen så känner jag att jag vill åka in, inte för att det gör ont, utan mer för att det blir svårare och svårare att sitta ner.
Förlossningen vill inte ta emot oss för jag "verkar ju inte ha så ont".
Förklarar för surkärringen att det är mitt andra barn och jag vet när jag vill komma in.
okej, efter många om och men så låter hon oss komma in. TACK!
Vi åker in och de mäter kurvan.
Jag är öppen 4 cm och de frågar vad jag vill göra.
Jag väljer att vara uppe och gå och ev äta lite frukost.
frukosten öppnar inte innan 7.30 eller när det var.
så jag och sascha går runt runt runt inne på förlossningens korridorer.
det börjar göra ont, men inte så att jag inte klarar av det.
sen öppnar frukosten och vi försöker få i oss lite mat.
Sascha gör mackor och fixar juice.
Jag sätter mig ner (dum som man är) och börjar genast må illa =(
så jag ställer mig upp igen och då börjar det kännas bättre.
Vi äter lite och sen går vi tillbaka till rummet och jag vill duscha.
duschar ett par timmar och bara njuter.
Att varmvatten kan vara så sköööönt!!
sen efter duschen så känner jag att jag börjat må illa igen.
så jag vill inte duscha längre.
Säger åt Sascha att jag vill gå in på rummet.
Han hjälper mig med handduken och HJÄLP vad ont det började göra.
Mår super illa och börjar kräkas som en tok.
Får hjälp att komma in på rummet.
De kollar hur öppen jag är och det är "bara" 7 cm som jag är öppen.
då är klockan strax innan 11.
Sascha frågar om det är okej att han går ut och lägger i pengar i automaten, Vi hade bara tid till kl 11.00
Jadå, säger både jag och barnmorskan.
Sascha går och jag har riktigt ont.
Får prova lustgasen och denna gång hjälper det faktiskt.
Säger till Barnmorskan att nu känns det som om ungen är påväg ut.
- va? säger barnmorskan förvånat. redan?
hon känner och visst är jag öppen 10 cm (från 7 cm till 10 cm på 10 min, klart att man får ont)
känner att krystvärkarna är på G och undrar om Sacha är tillbaka.
Blir nervös och frågar om han hinner tillbaka.
barnmorskan svarar på hälften skoj och hälften allvar; hinner han inte så håller vi emot!
( ha ha ha, nej tack!)
men sascha kommer tillbaka kl, 11.12 och då är bebisen nästan ute, huvudet har börjat synas och Sascha är chockad. Tur att han inte tog den där x-tra ciggen. Men å andra sidan hur skulle han kunna veta??
Loke föddes kl.11.18
Han vägde 3895g och var 51 cm lång.
Han gjorde som Alfons, var helt tyst när han kom ut och först när jag fått han på bröstet började han skrika lite.



-------------------------------------------------------------------------------------------

Idag är Alfons 3 år och 4 månader och Loke är 8 månader.
Två busiga goa grabbar med nästan alltid ett glatt leendee på läpparna.